Vilken underbar fredag det är idag, solen den skiner och lönen den kom! Alltid lika skoj när lönen kommer, förutom alla räkningar som ska betalas, men så är ju livet!

Idag ska jag till läkaren klockan 11, men denna gången ska jag till en annan läkare, för den jag fick i måndes kunde inte svenska, hon verkade knappt förstå vad jag sa, och jag fattade knappt vad hon sa, så idag när jag ringde för att boka en ny tid, var det egentligen tänkt att jag skulle få hon jag hade sist, men jag sa som det var, att jag fixade inte henne, så jag fick en annan.

Jag ska försöka få igenom en sjukskrivning på halvtid, för jag klarar inte av att jobba heltid än känner jag, ryggen har inte blivit bättre tyvärr.

Men det e hård träning som gäller!

Idag efter läkaren, ska jag och Hanna åka till Center Cyd, om vi nu hittar dit, och så ska jag handla present till Josse, Stefans systerdotter som blir 12år idag, hon önskar sig Mascara, så det ska jag köpa till henne, tänk nu börjas det i den åldern med smink, så jävla sött alltså!

Sen ska jag även kolla efter en present till min älskling som snart fyller 30år, han behöver jeans, tröja och en jacka, men allt kan jag iofs inte köpa, men ngt av det får det bli.

Sen måste jag även unna mig själv ngt klädesplagg, var ett tag sedan jag handlade, men har man det krisigt med pengar som jag har haft, så är det inte så lätt, men den börjar arta sig nu min ekonomi som tur är.

Tack Annika för din fina kommentar, klart vi står ut med er hahaha, vi måste helt enkelt bara skärpa oss som du säger! Nu har det iofs varit sommar med semestrar och allt, men vi tar bara nya tag så löser det sig!

Ha en skön fredag allesammans!

/Mona

Idag har jag och Hanna varit i Bokskogen och gått 2km, var riktigt skönt! Vädret var helt underbart, det duggregnade lite grann, vindstilla och mulet, låter kanske inte så jätte skönt, men det är det för en skogspromenad tycker jag.

Sen fikade vi efter det med varsin apelsinjuice och det smakade gott efter en promenad.

Sen åkte vi och hämtade Stefan på jobbet och nu står Stefan och diskar, och han ska snart skala potatis och så ska jag steka upp lite fisk.

Brorsan är också här idag, men han ska bara vara här en liten stund, för sen ska vi hem till Benny och Hanna ikväll.

Sen hoppas jag av hela mitt hjärta och själ att lönen kommer på fredag, plånboken är nästan tom, och jag är väldigt shoppingsugen!

Nu ska jag laga mat! På återseende!

/Mona

Jag är bara 25år och har fruktansvärt ont i ryggen, jag lever med smärtan dagligen och den har blivit en del av mig tyvärr. Man lär sig att leva med den.

Jag har haft problem med ryggen i ca 6år, men varit dålig på att söka vård. För ibland har man kunnat läka det själv, och då har smärtan varit borta i ngr månader, men sen har den kommit tillbaka, och det är då man lovar sig själv att man ska börja träna ryggen, gå till en sjukgymnast m.m, men sen när smärtan väl är borta så tappar man sitt löfte!

Två gånger i mitt liv har jag haft enorma smärtor, vilket gjort mig totalt handikappad!

Första gången det kom var för ca 4år sedan, då vaknade jag på morgonen och var helt stel i hela ryggen, jag fick krypa ner i sängen samtidigt som jag skrek som en stucken gris, fick krypa in till toaletten för att göra mitt behov och kunde knappt resa mig upp för att sätta mig på toaringen.

Stefan och mamma åkte iväg med mig till akuten här i malmö, där dem först inte ville ta emot mig, men mamma lyckades övertala dem, jag kunde ju varken stå, sitta eller ligga, det var enormt jobbigt.

Då fick jag utskrivet Citodon, och dem tabletterna var ju gudomliga! Smärtan i ryggen försvann ganska snabbt, och jag kunde äntligen röra mig!

Sen kom samma sak för ett år sedan, då bodde jag och Stefan på 3:e vån utan hiss! Jag fick hasa mig ner för trappstegen, och det tog nog en 20 min för mig att komma ner, och jag undrar vad grannarna tänkte då jag skrek som en stucken gris även denna gång.

Och när jag skulle in i bilen för att sätta mig, så tog det säkert en 10 min, för det kändes som om hela ryggen skulle knäckas mitt itu.

Denna gången åkte vi till Almansgatan, en vårdcentral som man åker till efter fem på kvällen, och där var det enormt mkt folk, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag orkade ju inte stå, och när jag väl lyckades att sätta mig ner med Stefans hjälp, så var det min tur att gå till luckan för att anmäla mig, och dem tyckte som tur var att det var ett akutärende, så jag fick snabbt komma in till läkaren.

Där skrev dem ut Tramadon till mig, och jag som hade hoppats på Citodon. Men iaf, jag tog ju min tablett med glädje och hoppades att denna skulle vara lika effektiv som citodon, men det var den icke!

Vilken hemsk medecin alltså! Jag fick ångest attacker av den! Så den kunde jag inte ta.

Sen gick jag till en sjukgymnast där jag fick behandling och olika råd och tips för ryggen, och smärtan den försvann!

Jag skötte mina övningar i en månad kanske, sen tappade man det! Men nu ett år senare har mina smärtor kommit tillbaka, och nu är jag livrädd att jag ska få det som förr, att man inte kan röra sig överhuvudtaget, så nu har jag sökt hjälp igen, ska till doktorn idag klockan 14.00

Varför är man så dum mot sig själv när man vet vad som kan hända? Nu kommer jag kanske bli sjukskriven ett tag, och det hoppas jag iofs, för jag jobbar som lokalvårdare, och det tar hårt på ryggen som fan!

Det ska bli spännade att se vad för medecin man får denna gången, inte blir det Tramadon iaf, för jag förklarade för läkaren när jag ringde att den tåler jag inte, och då sa han att den finns inte mer, så det var ju bra!

Nu måste jag fan skärpa mig med övningar m.m, för jag är trots allt bara 25år med dålig rygg, och man ska ju leva minst 50år till förhoppningsvis.

Jag simmar iofs tre gånger i veckan, har gjort i en månad nu, så det ska jag ju fortsätta med!

/Mona

Skrållan

Nu har vi sålt vår älskade bil, hur kunde vi? Gud vilken sorglig dag det var igår! Det var en dansk som köpte henne, och han ska göra om henne totalt! Hon ska nämligen bli en racerbil, och det hörde inte stefan att han sa, så när jag nämde det till honom, ångrade han sig, men köpt var ju köpt!

Tänk att man verkligen kan fästa sig så hårt vid en bil, helt otroligt! Men den bilen var verkligen speciell, och den är eftertrakdad.

Men varför sålde vi bilen undrar ni kanske? Jo för att när jag fick mitt körkort, så köpte jag en bil en månad senare, den kostade bara 2500kr, är från -98 och där finns inga fel alls på den! Den e hur fin som helst, men tanten som sålde bilen var i 80-års åldern, och orkade inte köra bil längre, så hon ville bara få sålt sin bil och brydde sig inte om priset, så det blev en perfekt första gångs bil till mig, och den drar bara 0,5l/mil så bättre kan det inte bli.

Men sen blev försäkringen enormt dyr, över 5000kr/år, och därför ska Stefan ta över min bil så han står på den, för då blir det ca hälften av priset. Och Skrållan, hon var iofs skattefri, men drog mellan 0,8 och 0,9l/mil, plus att hon ska underhållas väldigt mkt för att behålla det fina skick hon var när vi köpte henne, men Stefan hade inte orken kvar till att fixa henne, så därför bestämde han sig för att sälja henne till någon som kunde ta hand om henne.

Nu ska hon bli en racerbil i danmark, lite synd tycker jag, eftersom det är en kulltbil.

Nu blev denna bloggens handling enbart om skrållan hehe.

Hon kommer alltid finnas i våra hjärtan i allafall.

/Mona

"Har man inte barnasinnet kvar, blir man aldrig vuxen!"

Det ordspråket tycker jag stämmer väldigt bra! Klart man ska ha barnasinnet kvar, annars är det ju inget kul alls, om man alltid ska gå runt och skämmas över saker och ting och vara allvarlig!

Därför har jag ordnat med idag en Astrid Lindgrens kväll, där jag har bjudet hem lite vänner och jobbarkompisar för att vi tillsammans ska sitta och titta på Astrid Lindgrens filmer, alla tyckte verkligen det skulle bli jätte skoj, eftersom det var länge sen man såg filmerna.

Jag har alltid älskat hennes filmer, är uppvuxen med dem. Jag kan nog till 99% säga att jag har sett alla långfilmer samt alla kortfilmer hon har gjort.

Det kommer bli en mkt trevlig kväll, och jag tänker klä ut mig till Pippi Långstrump eftersom jag är Värdinnan :)

/Mona

Skrållan är vår älskade bil som vi köpte förra året, vi åkte 200 mil sammanlagt för att köpa henne, och nu e det dags att sälja henne vidare, och det är verkligen enormt tråkigt val vi har gjort.

Men Stefan som från början köpte henne för att fixa och dona med henne, har tappat lusten och vill då sälja henne, just för att hitta rätt ägare som kan ta hand om henne.

Jag trodde aldrig i hela mitt liv att JAG skulle kunna bli så fäst vid en bil, speciellt en gammal bil som Skrållan.

Hon är från 1970 och 1973 köptes hon av ett par som bor i Hälsingland, och förra året var vi och hämtade henne, Skrållan heter hon, för att paret i Hälsingland kände den riktiga tjejen som spelade Skrållan i Saltkråkan.

Vi har många fina minnen med Skrållan, vi har ju varit runt hela Sverige med henne förra sommaren, och även i Finland i Kilpisjärvi, vid Treriksröset.

Jag kommer bli enormt ledsen den dagen vi säljer henne, som kan bli vilken dag som helst.

Här nedan ser ni en bild på vår älskade bil.

/Mona

Hej Bloggen!

Min första blogg på nätet, förutom Lunarstorm då, där man har bloggat i 6år, men där har jag tröttnat på att vara, är inte alls som för ngr år sedan.

Nu har jag skapat en blogg utanför Lunarstorm, där jag ska försöka skriva så ofta jag kan, om mitt vardagliga liv, om mina tankar och drömmar m.m

Idag blir bloggen kort, men klockan är mycket och det är dags att snart nanna kudden!